Detta inlägg är ett litet försök att fånga dåtid, nutid och framtid. I en tid då människor och maskiner vävs samman med medierna och varandra, på gott och ont.
Ingenting behöver bli sanning, men förhoppningsvis väcker det några tankar hos dig.
Detta inlägg är dessutom ett av flera i Aftonbladets Bloggpanel.
Internet är en fluga, sa Ines Uusman redan 1996. Kanske hade hon rätt.
Egentligen sa hon inte fluga. Det gjorde SvD senare i sin rubrik, vilken blivit mer bevingad än hennes egna ord. Vad hon menade var att det planlösa surfandet var en tidstjuv som skulle få lämna tillbaka sitt byte. Folk skulle tröttna på det planlösa surfandet.
Låt oss ändå leka med det felaktiga citatet. Det är dessa flugbevingade ord som det fnissats gott åt i stugorna genom åren. Smaka på frasen en gång till. Internet är en fluga. Hur smakar det? Det kanske inte smakar så illa ändå. Inte om vi tar det ordagrant.
Vad jag menar är att ordet Internet säkert kan vara en fluga. Om några år talar vi inte om nätet som något speciellt. Inte som tidigare då vi hällde upp en kopp kaffe, satte oss bekvämt framför datamaskinen och kopplade upp oss till Internet. Vi var uppkopplade. Vi var en del av internetrevolutionen.
Idag använder vi den digitala motorvägen nästan lika självklart som järnvägen eller asfaltsvägen. Revolutionen har blivit vardagsmat. Att säga “jag var ute på nätet” blir snart lika tufft som att säga “jag var ute på asfaltsvägen”. Idag behöver vi inte ens aktivt “koppla upp oss”. Vi är lika naturligt och ständigt uppkopplade som vi har ström till lamporna och vatten i kranen. Till och med mer naturligt. Vi behöver inte elektricitetens sladdar och inte vattnets kranar. Nätet finns i trådlöst i fickan. I våra mobiltelefoner. Alltid.
Den stora sammansmältningen
Häromdagen läste jag att japanerna har börjat rata datorn — denna fysiska ikon som har kommit att bli något av en symbol för det abstrakta Internet. Inte ens denna centraltingest inom nätrevolutionen behövs längre för att koppla upp sig. Det vi idag kallar Internet finns snart i varenda liten pryl vi har. I allt från telefoner till teveapparater. I alla de prylar som tidigare, i sin tur likt datorn, haft monopol på saker som att ringa och förmedla rörlig bild. Kanske är Konvergens vårt nya Internet.
Såväl medieformat som fysiska prylar smälter ihop till ett. Idag är det tufft att kunna läsa tidningen i telefonen eller titta på teve i spelkonsolen. När gamla fysiska prylar inte längre är fysiska och gamla prylars användningsområden blir bredare, då kanske även konvergens är en fluga. I vart fall som ord.
“Internet är en fluga”, Ines Uusman 1996.
“Konvergens är en fluga”, Beta Alfa några år senare.
Bland oss konsumenter är det välkommet att gränserna suddas ut och information flyter fritt. I mediebranschen är det däremot annorlunda. Det bästa exemplet ser vi i skivbranschen. Idag behövs ingen skivspelare, ingen skivaffär och inget skivbolag.
När Napster lät alla dela sin musik med alla över nätet slog det ned som en bomb. En låt blev en mp3-fil som lätt läggs i en musikspelare. Apple säljer modeller som har tillräckligt med plats för musik som skulle kosta flera årsinkomster att köpa på skiva. Problemet är bara att det finns mindre pengar än musik. När den fysiska skivan inte behövs känns det roligare att shoppa prylar.
Prylarna blir vassare och vassare. Kopplingen till det revolutionerande Internet och konvergensen blir allt tajtare. Idag behöver vi inte ens ladda ned en låt eller surfa till en sajt. Musiken kommer strömmande samtidigt som nyhetsrubrikerna flödar in.
Nya tider, nya mått och nya sätt
Att mäta prestanda i mått av storlek på hårddisken blir irrelevant. Det behövs ingen hårddisk. Här sitter jag och ordbehandlar i Google Docs samtidigt som Kents nya skiva strömmar ur Spotify. Om jag behöver ringa kan jag bara klicka på Skype-ikonen. Vill jag arbeta ostört kan jag skriva “upptagen, pysslar med en grej” på min Facebook-sida.
Nu sitter jag förvisso med en laptop i knät. Men när som helst kan jag lägga mig i soffan och fortsätta jobba med min smartphone. Fast frågan är hur smart min telefon egentligen är. Och hur smart är det att surfa till Facebook för att ändra status på mig själv?
Lika lite som vi behöver speciella prylar, lika lite behöver vi speciella sajter.
En tjuvtitt på framtiden
De senaste dagarna har Google presenterat OpenSocial och Android. Öppna lösningar för vem som helst, som pysslar med vad som helst, att vara med att koppla samman mobila tjänster och sociala tjänster. Det är inga nya prylar, det är nya virknålar för att virka samman oss med väven.
Vi kan bara drömma om vad som händer när det är människor istället för apparater som är sammankopplade via det vi idag kallar nätet. I realtid och alltid. Du går förbi Kafé Kanelbullen och det plingar till i din ficka eftersom din kompis är där. Samtidigt får du se bilder som någon tagit en gång när någon kändis var där, på samma fik som ni.
När ni sitter där och sörplar kaffet plingar det till i fickan igen. Denna gången är den en annan kompis. Hon dricker också kaffe. Fast på andra sidan jorden. Hon visar er lite bilder i direktsändning från söderhavsbeachen.
Håll med om att det är fascinerande? Det finns bara en liten baksida på detta guldmynt. Vi är fortfarande människor som behöver sömn. Tiden är inte obegränsad. Det är däremot informationen.
Den stora samhällsfaran
Tiden du tillbringade med tidning i knät spenderar du i realtid på beachen på andra sidan jorden. Under tiden missade du Diggiloo-premiären klockan 20 på teven. Fast det gör inget. Även om du kan läsa tv-tablån direkt i din plingande manick spelar det ingen roll. Du kan kolla på Diggiloo när du själv känner för det.
Nu kan du välja själv när du vill se ett tv-program. Det finns bara en liten baksida på detta guldmynt. Du har även missat Idol, nyheterna, alla 999 nya inlägg på forumet och att spana in det senaste i bloggosfären. Har du tur är klockan sovdags och batterierna behöver laddas. Både i dig och i din plingande multimediagrej.
Men det fanns en ärta under madrassen. När du har somnat vaknar du strax därefter, mitt i natten. Du känner hur antalet foruminlägg ökar, hur din flödesläsares antal olästa rubriker läggs på hög logaritmiskt. Du blir informationsstressad.
Vad säger din arbetsgivare om det? Du är utbränd. Men inte på grund av jobbet. Det är din fritid som fick bägaren att rinna över. Du känner dig som om du åter var på krypstadiet. Du har tappat balansen och kan inte gå. Du plockar ändå upp din plingande grej och spanar in det senaste. Sätter din status till “har ångest”. Ångest över att du tappat kontrollen. Informationsutbränd nätmissbrukare.
Här befinner sig allt fler människor varje dag. Mer eller mindre. Tekniken, tillgången och tillgängligheten har passerat människan.
Storebrors hjälpande hand
Men kanske finns det räddning. Staten loggar allt. Du kan ju vara terrorist eller pyssla med narkotika. Eftersom nätet är den nya drogen som förlamar samhället har de börjat kartlägga just dig extra noga. Som den sjukskrivna skåpssurfare du är blir du kallad till kommundelskontoret. De meddelar att du skall skickas till Guantanamo för avdigitalisering. Men då har fånglägret bytt namn till Google.
Så visst hade Ines Uusman rätt, så när på en detalj. Folk tröttnade inte på Internet. De kollapsade av det.
Nja, så illa behöver det inte bli. Samtidigt som det är lätt att bli fartblind av teknikens framfart är vi fortfarande människor. Det tar tid att förändra mänskligheten. I dagarna kom en ny undersökning, Svenskarna och Internet, som visade att 2 miljoner svenskar inte har nätet som vardagsmat. De i den nya Internetgenerationen, de som är födda efter nätet, använder däremot nätet till allt.
Förhoppningsvis har de lärt sig gå tillsammans med webben. Förhoppningsvis har de har lärt sig att leva med webben. Lika lite som de dricker kranvatten tills de kräks, lika lite är de ute på nätet tills de kräks.
Vi är bara smarta smakfulla människor
Kanske är just vatten en fin parallell till nätet. Trots att vi har i princip gratis vatten i obegränsad mängd i kranen så väljer vi att köpa hem smaksatt bubbelvatten. Av just denna anledning är det inte otroligt att samma vattensörplande människor även väljer att konsumera ett smaksatt Internet.
Vi behöver helt enkelt några som förädlar råvaran. Förädlingen kan ske i hemkok med teknik och filter. Eller färdigförpackat från mediehus och uppstickarbloggar. Eller tillsammans med andra via sociala nätverk.
Den stora skillnaden mellan bubbelvatten och gammelmedia är att det första inte behöver konsumeras ur en viss typ av butelj eller varumärkt flaska. Det spelar ingen roll om det är Aftonbladet, TV4, Madonna eller Jan Guillou som skapat drycken. Du dricker ur din egen bägare. Av denna anledning är det viktigt att mediehusen gör sitt innehåll fritt flytande.
Om de skall vara med på festen kan de inte låsa in sig.
När media måste bli din kompis
Samtidigt är det viktigt att inte tillsätta några illasmakande tillsatser, som kopieringsskydd och bäst-före-datum enligt eget huvud. Låt folk dricka ditt vatten när de själva vill, hur de vill och med vem de vill. Varför skulle de annars välja produkten?
Skall det konkurreras med hemgjort Sodastream så gör bättre bubblor och sprid dina bubblor till alla som vill smaka. Har du bra grejer så gillar folk smaken. De nyheter som konsumeras är de bästa, de vänner kan rekommendera till vänner.
Vi skall heller inte blunda för det faktum att det kanske inte är kvaltiten som kommer att öka. Istället kan det bli skandalerna och rubrikchockerna. Britney Spears senaste fylla är mer spektakulär än de senaste forskningsrönen inom partikelfysik. Så fungerar vi.
När media själva måste köpa reklam
När allt information flyter fritt kan ändå nästa spännande sak hända. Idag betalar företag för att få synas i media. I morgon kan det bli tvärtom. Att de vi kallar media idag får betala för att synas hos företagen. Med den likriktning som finns bland de traditionella medierna spelar det ingen roll om vi läser Aftonbladet eller Expressen. Det händer redan idag med lockbeten i tidningsställen. Snart kanske Aftonbladet och Expressen får göra reklam på nätens samlingsställen. För att just deras droppar skall märkas i det övergödda havet.
Riktiga relationer i den virtuella världen
Vi skall samtidigt inte glömma att publiken på nätet är otrogen. De flyttar på sig lätt som med vinden. I förrgår MySpace, idag Facebook, i morgon… vem vet? De gamla samlingsplatserna spelar ut sin roll. Med OpenSocial kanske Google har något på spåren. Det gäller att bygga ett osynligt nät. Inte mellan webbplatser — utan mellan människor som besöker webbplatser.
Därför måste medierna bli mänskligare. Monolog byts ut mot dialog. Ingen är kompis med någon som inte lyssnar. För att bli goda vänner med läsarna måste man bjuda in dem. Bloggare kan bli medias räddning. Den unika smaken av kompis.
När det kommer till kritan kanske hade hon fel ändå, vår vän Ines Uusman.
Nätet väver oss verkligen samman. Och flugan fastnade i nätet.
Andra bloggar om: media, webb, internet.
