Våra folkvalda politiker väljer att främst lyssna på underhållningsindustrin när det är frågestund om fildelning i riksdagen, berättar Politikerbloggen.
Inga representanter för en alternativ upphovsrätt och fildelning behövs — argumenten är redan kända, menas det. “Skulle Antipiratbyrån vara nöjda med att jag representerade dem, bara för att jag har hört deras argument?”, undrar piratpartiets Rickard Falkvinge.
Att vissa röster är mer värda än andra visade sig också idag.
“Regeringen meddelar idag att upphovsrättsindustrin ska få gå förbi normal rättssäkerhet och få ut namnen bakom ip-adresserna för misstänkta fildelare. Detta innebär att privata intressen får mer långtgående befogenheter än vårt eget polisväsende.”, skriver piratpartiet i ett pressmeddelande.
Oscar Swartz talar om politiker som väljer att lyssna på industrin framför folket, till vilka avståndet blir större och större. Per Ström menar på sin blogg att det skapats en gräddfil som saknar motsvarighet i övriga samhället.
Startskottet till allt detta är justitieminister Beatrice Ask och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths gemensamma inlägg hos SvD där de presenterar sin lösning på fildelningsproblematiken.
I korthet innebär det att branschen kan gå till en domstol med bevis och ett ip-nummer. Domstolen kan därefter tvinga internetoperatörerna att berätta vem som finns bakom detta nummer. Vad som räcker som bevis framgår inte.
Personligen tycker jag att det är ett flummigt förslag som drar en cirkel runt en stor gråzon. Att deras text avslutas med en liten gullig uppmaning och inbjudning till samtal om förnyade affärsmodeller blir smått fånigt.
Det var i den änden de skulle börjat, redan från början. För 10 år sedan.
Via Knuff hittar du mycket mer läsning om saken.
Andra bloggar om: internet, media, fildelning, upphovsrätt.
