Beta Alfa

Gratistidningar och jakten på unga konsumenter är ju något som förmodligen låter ganska bekant dagar som dessa. Inget fel i det men bara för att det inte är fel så finns det andra sätt, än dem vi ser, som också de inte är helt fel. Kanske till och med mera rätt.

Jeff Jarvis guidar oss till två berättelser. De går som följer.

En holländsk tidning, NRC Next, lyckas med konststycket att få den unga publiken att betala för tidningen. Deras filosofi är enkel: Folk får veta de stora dragen och de snabba nyheterna via så många olika kanaler att det knappast behövs en till.

Istället skippar de “vem som gjorde vad och när detta hände” och lyfter på stenen för att se vad som finns där. För priset av 1 euro erbjuds bakgrundsreportage och analyser.

“NRC Next is attracting ‘young, well-educated people who were not regular newspaper readers’ … Six months after its launch, it now claims a daily sale of 70,000 with a 1 Euro cover price. … Instead of the traditional news values of ‘who, what, where and when’, NRC Next claims to concentrate on background, analysis and opinion. It assumes that readers have already learned the main points of the news from other channels.”
(Press Gazette)

Den andra berättelsen tar oss till ett generationsskifte bland amerikanska studerande. En man vid namn Richard Sweeney observerade att den nya generationen pluggar på ett helt nytt sätt jämfört med tidigare generationer.

Han upptäckte att den yngre generationen sprang omkring med sina bärbara datorer och hjälpte varandra. De tittade på inspelade lektioner av andra lärare när de inte begrep sig på sin egen sådan. Lärarens monolog var inte god nog.

För att berika sig med information så var det inte färdigpaketerade medier som tv och tidningar som blev det naturliga valet. Istället blev det internet och Google.

Den gemensamma nämnaren är valfrihet. Fler alternativ att välja på och möjligheten att välja och vraka på sitt eget sätt.

Jarvis summerar det vi skall lära oss av detta - och det handlar lika mycket om journalistik som pedagogik: Utgå ifrån respekt istället för demografi.

Demografimodellen eller omkringflackande “Följa John”:
Vad vill de ha? Ok, vi ger det till dem.

Respektmodellen eller passionen:
Detta är så bra, detta måste vi bara ge till dem!

Ganska stor skillnad, eller hur?

Dessutom tror jag tänket även är gångbart för de som är äldre än de yngre.

BuzzMachine: When will they learn: The young are smart

Andra bloggar om: media, pedagogik.

Scrybe är en ny applikation som ännu inte sett offentlighetens ljus. Ta gärna en titt på videoklippet här ovanför för att fixa dig en uppfattning om vad det handlar om.

Applikationen är en organisatör för nutidsmänniskan. Enkla lösningar på gamla problem.

“Scrybe is a groundbreaking online organizer that caters to today´s lifestyle in a cohesive and intuitive way. Simple solutions for some age old problems.”

I princip är det en applikation som kan köras i webbläsaren, även när du inte är uppkopplad till internet. Dessutom finns det fiffiga utskriftsmöjligheter för att “synka” dina uppgifter med byxfickan.

Det jag gillar mest efter att ha sett videon är hur smidigt det går att jobba med information. Kalendern som samtidigt ger fokus och överblick är ett sådant exempel. Ett annat exempel är klippboken där det är lätt att samla på sig webburklipp kring ett tema.

Skrybe

Andra bloggar om: scrybe, iscrybe, organisatör, kalender, användbarhet.

Seth Godin har ännu ett intressant inlägg på sin blogg.

Sången han sjunger går ungefär så här:

Företag föredrar att göra affärer med organisationer som får dem att känna trygghet. Detta innebär att en stor bank har en fördel när det företag som själva anser sig stora behöver ett lån. En trendig laptop är som lättast att sälja till den som anser sig trendig, och så vidare. Lika barn leka bäst.

Uppenbart och solklart, men därmed inte per automatik enkelt.

Ofta försöker företag och marknadsförare sälja något som de själva skulle föredra - men det är inte säkert att deras kunder föredrar det samma.

Godin tar exemplet hittehundar.

Ofta är det frivilliga som försöker finna nya hem till dessa hundar. De är starkt drivna av empati för hundarna och det är också detta som blir deras huvudargument när hundarna skall hitta nya hem: Ta hand om denna hund annars kanske den måste avlivas.

Blir själv lite tårögd vid tanken, men ändå hjälper inte dessa argument alla gånger.

Varför? För att folk inte bryr sig om hundarna? Nej, men det är inte på dessa grunder som folk letar efter en hund. När de tänker hund tänker de söt hundkompis - inte avlivning.

De vill ha ett skimmer av lycka och värme - inte kyla och olycka.

Så… för att möta kundernas förväntningar gäller det att leva upp till dessa.

Alla de hemska argumenten måste läggas åt sidan och istället måste hundarna presenteras som en söt vän man kan ha underbart kul med. Då kan det klicka och klaffa.

Oavsett eller trots att hunden haft oturen att en gång hamnat i kläm.

Seth Godin: Why do people look like their dogs?

Andra bloggar om: marknadsföring, kommunikation, beteende.

Är nyfikenhet något som är medfött, ett anlag som vissa har och andra inte? Eller är det så att nyfikenhet är någonting som går att lära sig?

Kanske är det så att somliga har en mer nyfiken ådra än vad andra har men oavsett hur det ligger till med detta så är det inte fel att vara vaksam. Och är man nyfiken så skall man inte avfärda något som “det där behöver inte jag veta”…

Därför kommer här, till alla, 12 tips för att stimulera nyfikenheten.

1. Ta inte något för absolut sanning. Lirka på det, läs mellan raderna.
2. Ställ frågor.
3. Fråga “men vad händer om…”.
4. Gräv efter nya källor. Fastna inte i samma.
5. Använd alla verktyg. Flödesläsare, Technorati, sökmotorer m.m.
6. Korsbefrukta idéer från olika områden.
7. Lek.
8. Ta initiativ, var aktiv.
9. Bygg nätverk.
10. Hitta andra nyfikna att bolla tankar med.
11. Ibland måste man sakta ned och reflektera.

Nyfiken som jag är så var jag hos Darren Rowse och tjuvläste på hans blogg. Det var där jag fann de 12 tipsen. Lägg din näsa i blöt du också:

ProBlogger: How to Be Curious

Det handlar alltså till stor del om att vara ifrågasättande, tänka utanför ramarna och bortom invanda mönster och förutfattade meningar. Öppen och vaksam.

Kanske kan man vara så barnslig att man säger: våga vara barn igen?

Titta på det 12 tipsen igen… håll med om att det handlar om rätt barnsliga grejer?

Jag tycker “barnslig” är något positivt. De som inte tycker det är trä-åsnor.

Andra bloggar om: nyfikenhet, nyfiken, barnslig.

De flesta amerikanska tonåringar föredrar instant messaging, chattprogram, framför mejl när det kommer till kommunikation via nätet.

Mejl anses vara något för gamlingar - det är sååå “förra milleniet”:

“87 percent of teenagers in the US now use the Internet, and many of them prefer instant messaging to e-mail. According the report, ‘Teens who participated in focus groups for this study said that they view e-mail as something you use to talk to ‘old people,’ institutions, or to send complex instructions to large groups. When it comes to casual written conversation, particularly when talking with friends, online instant messaging is the clearly the mode of choice for today’s online teens.’”

Att så många av det yngre gardet föredrar den omdelbara och direkta kommunikationen är något att tänka på för såväl skolor som myndigheter såväl som företag. Jag ser även att medierna har något att ta fasta på utifrån denna siffra.

Om man ser till vad det handlar om - kommunikation - så är det en dialog som efterfrågas snarare än den monolog som är i huvudsak rådande inom kommunikation från såväl media som från företag. Då behovet av massutskick och påminnelser fortfarande finns kanske denna typ av kommunikation gör sig bäst i form av sms eller mms till mobiltelefonen.

Jag ser framför mig att erbjudandefraser som “mejla oss och berätta vad du tycker” och “anmäl dig till vårat nyhetsbrev” inte längre känns så där jättehett.

Snarare iskallt, eller… sååå förra millenniet.

Ars Technica: Teens: E-mail is for old people

Andra bloggar om: media, kommunikation, marknadsföring, epost, mejl, mail.

CFH skriver underhållande och läsvärt om kardan kontra kramen som manlig hälsningsritual. Kanske har både generation och geografi ett finger med i spelet.

“Jag pratade med några vänner om hur vi män hälsar på varandra. Samtalet var intressant. Vi som är födda på sextiotalet kunde konstatera att kramen gjort stora landvinningar de senaste åren, men att den mer formella handen nu verkar återta förlorad mark.”

Therapeutic Pictionary: Kramen eller Handen?

Bonus: Den som inte känner sig bekant med ordet “kardan” kan läsa här, och dessutom få en förklaring till ordet “snuskhummer”.

Andra bloggar om: hand, kram, hälsning, snuskhummer.

Du kanske röker för mycket och äter för lite frukt?

Vet du vad… du borde fimpa och ta ett äpple istället. Det skulle vara bra för dig.

Övertygad?

Jag visste väl det. Att det jag just framförde varken gjorde av eller till.

Hur motiverar man någon till någonting?

Hur motiverar man någon till att röka mindre och äta mer frukt? Hur motiverar man någon till att köpa just dina grejer? Hur motiverar man någon att nappa på just ditt erbjudande? Räcker det med att säga “det är bra för dig”?

Nja, för att övertyga måste vi ställa oss en fråga: Vad är det vi vill få folk att göra?

Att säga lite mer eller lite mindre eller det är tufft att inte röka är ingen egentlig handling. Utan en handling är det svårt att ge en uppmaning.

När vi vet vad vi egentligen vill att de skall göra är vi redo för ytterligare en fråga: Hur kan vi motivera dem att göra detta?

Att säga att någonting är bättre eller sämre för hon eller han brukar inte funka. Se själv på äpplet och fimpen här ovanför. Vad säger de till dig? “Gäsp, har hört det förut…”?

Om vi istället vänder på det - och hotar folk… skulle det funka med “ät äpple eller må dåligt” och “sluta röka eller få cancer”? Nja, även detta känns bekant antar jag.

Personliga kriser kan vara en stark utlösande faktor till motivation och förändringar. Men lika förbaskat kan den som blivit påkörd cykla hem från sjukhuset utan hjälm.

Tröstlöst, elller hur? Finns det inget som kan skapa motivaton?

Jo faktiskt.

Om du är lite som jag så tycker du att det är spännande med nya projekt. Du blir lika sugen som jag på att se den nya filmen, köpa och läsa nya numret av tidningen.

Kanske blir du lika sugen som jag kan bli på att lära mig något nytt eller smått galet sugen på att skriva ett nytt inlägg på bloggen? Ibland blir du desperat sugen på att dansa.

Allt detta gör vi - och vi känner oss starkt motiverade till att göra det. Helt utan något “bra” eller “dåligt” för dig. Helt utan några skräckscenarion eller andra hot kring domedag och död.

Hur hänger detta då ihop - vilka är de gemensamma nämnarna?

Jo, det skall jag berätta för dig…

Du känner lust och glädje!

Glatt inspirerat av:

Creating Passionate Users: Motivating others: why “it’s good for you” doesn’t work

Kanske känner du dig motiverad att läsa vidare i ett annat inlägg här på bloggen…
Skapa motivation till köp av en känsla

Andra bloggar om: motivation.

Beth Agnew fån Kanada bjuder in oss till det smittsamma skrattets gemenskap.

Ha en bra dag!

Andra bloggar om: skratt.

“‘Get up on the dancefloor’, sjunger Madonna men alla sitter kvar. Någon klappar kanske händerna. Eller slår takten med en drinkpinne. … På populära svenska nattklubbar svänger gästerna inte längre sina lurviga eller nyrakade. De sitter ner och rör bara överkroppen i takt med musiken.
…
I överklasskretsar är det nämligen obligatoriskt att beställa helrör eller champagne på krogen. Sedan ska man sitta vid ett bord och blanda drinkarna själv (inte för att det är gott utan för att visa att man har råd). Och man lämnar inte sitt drinkbord. Att gå upp på dansgolvet signalerar att man tillhör kreti och pleti.
…
I fjol publicerade Mora Tidning artikeln ‘Sittdans - den nya flugan’.

Märkligt nog handlade den inte om nattklubbar utan om ålderdomshem. Bland svenska pensionärer har sittdansen under senare år blivit lika populär som bland bratsen.”

DN: “Sittdans - den nya flugan”

Andra bloggar om: dans, sittdans, flugor.

Ulf Andersson, befäl vid polisens länskommunikationscentral i Stockholm, talar klarspråk kring den så kallade “nollningen”:

“De kanske kallar det nollning. Men jag skulle mest säga att de super.”

En av anledningarna till hans uttalande är följande:

“Hittades naken och medvetslös med naziklotter på kroppen. Först tvingades 15-åringen klä av sig. Sedan ritade kamraterna nazistsymboler på hans kropp. Pojken hittades svårt alkoholförgiftad i ett skogsområde i Stockholm.” (Aftonbladet)

Syftet med detta inlägg är inte att vara en moralpredikare (har själv varit en full nolla och skulle vara en kålsupare om jag påstod annat) men helt klart verkar det som om vissa nollningscermonier mer handlar om sadism än teambuilding.

Människan har en förmåga att bete sig ganska märkligt ibland.

Andra bloggar om: nollning, beteende.

Ni har säkert hört talas om Lonelygirl15, en poppisanvändare på YouTube som visade sig vara fejk. Att det var fejk och vi blev lurade kanske inte gör något - om det är en god berättelse som berättas?

“The case of lonelygirl15 tells us a few things.

Chiefly, people hunger for stories. Unlike Emmalina, a summer YouTube phenom who had tons of fans but no point, Bree’s vlogs have a story. What will happen to Bree? Will she get to the party?

Also, the power to create popular content is shifting from the entertainment industry to anybody with a digital camera, high-speed Internet and a story idea. The tools have been around for years, but the establishment still held the hole card: distribution, in the form of movie theaters, television networks and Wal-Marts.

In theory, the Internet should have bypassed traditional distribution, enabling content creators to get their product directly to viewers. But it didn’t. Instead, the Web created a massive, churning ocean of content with no easy way to find things you’d like to see.

Sites such as YouTube provide what was missing: a menu and an infrastructure where users can vote the best content to the top.

Finally, the Bree vlogs powerfully illustrate the Internet’s infuriating, entrancing ability to warp reality. And to question whether we even care, as long as it puts on a good show.”

Tycker det är ett intressant resonemang. Läs mer om detta här:

WP: The Lessons of Lonelygirl: We Can Be Fooled, And We Probably Don’t Care

Andra bloggar om: lonelygirl15, sant, falskt, webb, youtube.

“Att logga in på någon annans konto är helt okej. I alla fall enligt de yngre väljarna. Nästan en tredjedel har loggat in på någon annans konto utan tillstånd.
…
- Det går att dra tydliga paralleller till nedladdning av musik och film, säger Arwind Malhotra, marknads- och informationschef på Yoursongs.se, i ett pressmeddelande.”

N24: Unga väljare: helt OK att logga in på annans konto

Andra bloggar om: inloggning, internet.

Via Researcher finner jag en läskig lista - tjugonio fraser som plockar ned en till jorden när man är i sitt kreativa esse. Vad sägs om:

Det finns ingen tid för det.
För svårt att följa upp.
Kanske senare.
Funkar säkert på andra ställen, men inte här.
Framtidssnack!
Marknaden är inte redo.
Nej.

Mer av eländet¹ finner du här:

Coolz0r: 29 Idea Killers

Andra bloggar om: glädjedödare, bromsklossar, kreativitet.

1. Detta inlägg är med glimten i ögat. Det behövs sansade människor i ett projekt också… (upp)

I en strid ström av dysterhet kring arbetslöshetssiffror, söndervittrande kollektiv trygghet och folk som gurglar ikapp med klagosång tycker jag det kändes riktigt bra med Guardians skribent Polly Toynbees ord, rubricerade med “vad gnäller ni för?”…

Även om jag inte håller med till 100 procent så sätter det Sverige och den svenska modellen i ett mera globalt och framförallt objektivt perspektiv. Oavsett om man håller med eller ej så är det nyttig input.

“Hela Europa lider av samma närsynthet: vi tror att våra problem är unika, och i varje land återuppfinner man hjulet på nytt och förlorar känslan för proportioner. Men ser man på tabellerna ligger Sverige i topp i nästan alla, en supertanker på den globala tidvattenvågen. Europa som helhet gör faktiskt också rätt bra ifrån sig, eurozonen återhämtar sig.”

Jag är inte så naiv att jag tror att något parti har den rätta lösningen som får hela Sverige att bli en rungande glad nation genommarinerad i lycka… Politik är till stor del kompromiss och vågskål. Därmed inte sagt att vi inte skall anstränga oss för att det skall bli bättre.

Det finns alltid saker att göra i trädgårdslandet Sverige. Ogräs behöver alltid rensas och plantorna behöver alltid vattnas.

Men…

Varför gnäller du?

Skratta eller gråt, det är okej vilket som, åt Pollys översatta ord:

DN: Vad gnäller ni för?

Andra bloggar om: sverige, val2006.

Många tycker att de vita iPoddarna har en ren och fräsch design. Det tycker jag också.

Varför tycker man så? Är det bara för att vitt är oskuldens färg? Tänker folk verkligen i termer av syndigt svart och oskuldsfullt vitt? Kanske är det så att den vita blanka ytan får oss att omedvetet associera till det som (bör) vara vitt och fräscht?

Att associera utifrån det konkreta ligger ofta närmare till hands än det något mera abstrakta synd och oskuld. Ofta försöker vi finna konkreta liknelser för det abstrakta. Vi säger t.ex. “tid är pengar” och gör det mer svårgripbara till något vi kan hålla i handen.

Frog Designstudio fick en dag besök av en designer som sa att han hade kommit på varför den vita blanka iPodden upplevs som fräsch. Han berättade, fritt översatt:

“Jag vet varför alla säger att iPod ser ren ut!
Jo… jag satt på toaletten i morse och la märke till badkarets blanka porslin och vattenkranens blänkande krom… Alla upplever iPod som ren och fräsch - för att de omedvetet refererar till badrumsmaterial!”

Blaj kanske du säger. Men till saken hör en detalj. Anvarig för iPods design är Jonathan Ive, en man med ett förflutet som formgivare för handfat och tvättställ.

Så nästa gång du fingrar på din iPod - tänk då på den som en badrumsinredningsdetalj.

Nja, det behöver inte vara så att iPod bygger på badrummet. Det kan vara så att både iPod och badrum bygger på något annat. Att de bägge spinner vidare på en konvention kring vad som upplevs fräscht.

Just detta att folk omedvetet upplever olika saker gör design till ett spännande ämne. Alla prylar kommunicerar något. Frågan är bara om det är rätt signaler som sänds ut.

“Det vanligaste felet är inte att en produkt inte kommunicerar, problemet är att de kommunicerar fel budskap.”

Många av dessa signaler avkodar vi omedvetet. Många signaler måste dessutom läras in. De blir sedan regler eller konventioner. Ta trafikljusets röda färg. Det betyder stopp så klart. Men är det logiskt? Nej, men du har lärt dig att det är så.

En annan sak som ger en viss känsla hos iPod är dess avsaknad av rörliga delar. Det finns inga lösa rattar och glappande mekanik. Det avskalade yttre tillsammans med det kraftfulla inre ger en viss framtidskänsla.

Små detaljer och till och med avsaknaden av detaljer sänder signaler till användaren. Du kanske inte ens medvetet reflekterar över dessa detaljer - du bara känner att det känns rätt. Denna känsla är ofta starkare än förnuftet och alla tekniska specifikationer.

Det spelar ingen roll om det finns miljarder finesser. Är inte känslan rätt så blir det ingen affär. Känner du att det är rätt, då har du snart börjat fundera på att slå till…

och köpa dig en iPod.

Design är spännande. Läs mer om iPods och badkar och känslan av design:

Frog Design: The iPod and the Bathtub

Andra bloggar om: design, produktdesign, ipod, badkar.

Idag fastnar man lätt vid datorn och tar del av en stor del av livet via denna. I vart fall jag. Försöker ändå blanda skogsbilderna på datorn med skogsbilder från den riktiga skogen.

Hittade via Erik Stattin en intervju med Andres Lokko som nu bor i London.

Det handlar om just informationsstress, vartifrån man får sina intryck, virtuell verklighet och verklig verklighet:

“Visst, du kan ladda ned allt som visades på BBC igår kväll och du kan läsa ”The Independent” innan den ens kommit i tryck men att berätta för mig att jasminen har slagit ut i St. James’s Park, det kan du inte göra om du inte varit där och njutit av det själv. Det är något jag saknar när jag läser mycket av det som skrivs idag.”

Det finns inget som är rätt eller fel men ändå är det intressant att reflektera över hur man fyller sig själv med intryck och information. Tycker jag.

Hur tar du del av verkligheten?

Andra bloggar om: verklighet.

“Jag jobbar inte i affär, men jag handlar i affär. När jag satt och läste här på sidan om märkliga kunder insåg jag plötsligt hur märklig jag måste framstå som i det lilla snabbköpet här i byn.

Det enda jag handlar är Bravos 2-litersförpackning med apelsinjuice varje fredag (inget slår juicegroggar) och ett refillkort till Telenor för 100 kronor en gång i månaden.

I dag när jag var inne för min vanliga juicerunda undrade jag vad kassörskan egentligen tyckte om mig och mitt handlande som aldrig förändras, så jag köpte en liter Del Monte istället för två liter Bravo.

Nästa vecka kan jag lugnt gå tillbaka och köpa min Bravo. Då vet kassörskan att jag inte är någon psykopat som fastnat i ett sjukt, apelsindoftande juicemönster.”

Konsum: Att bryta en gammal vana

Andra bloggar om: juice, refill, vanor.

Från luften ser Sverige ut som en bekymmerslös nation som tycker om att hoppa och studsa. Överallt ser man dem - studsmattorna.

På sajten Studsmatta.com läser jag “jättestudsmatta av bästa kvalitét - över 30.000 sålda”. Det är jättemånga studsmattor det. Jag undrar hur många studsmattor som har sålts totalt i vårt avlånga land? Studsmattan är den nya wokpannan.

Att vi är framgångsrika i allt från simhopp via höjdhopp till tresteg känns mycket logiskt.

Kika in på hitta.se och kolla satellitbilder. Zooma in vilket villaområde som helst och jag är ganska säker på att du snart hittar en studsmatta.

Det värsta är, att de blåa ringarna är lite lika Hittas adressmarkör.

Jag har blivit lurad flera gånger. Det jag tror är rätt adress på satellitbilden är… en studsmatta. Om studsmattatrenden breder ut sig ännumera blir det snart…

hopp-löst att hitta rätt på satellitkartan.

Andra bloggar om: studsmattor.

Väl passande till förra inläggets sammanhang släpper nu Media Culpa en förhandstitt på det resultat han får fram ur sin bloggundersökning.

“En av fyra bloggare (25,2%) i undersökningen svarade att de har känt sig trakasserade.”

- 5,9% svarade ‘ja, flera gånger’
- 19,3% svarade ‘ja, någon gång’”

Läs mer:

Media Culpa: One in four Swedish bloggers have been harrassed

Andra bloggar om: bloggosfären, mobbning, mobbing.

Två bloggare, Isobel Hadley-Kamptz och Katrine Kielos, har lagt bloggandet på is, helt eller delvis. Sigge har intervjuat de bägge kring bloggandets dilemman.

En gemensam nämnare bakom dessa beslut hos de båda är negativ och omotiverat elak respons via kommentarer och mejl. Här några urklippta citat…

Katrine:

“Sedan skulle jag ljuga om jag sa att inte en del lägre personangrepp i mail kommentarer och på andra bloggar inte har påverkat mig i att tappa lusten.”

Isobel:

“Varje gång jag kollade kommentarerna stålsatte jag mig omedvetet för att kunna hantera den negativa energin. Även om elakheterna var i minoritet, för på det stora hela har jag förtjusande läsare, kunde jag uppenbarligen inte hantera det. Inte just nu. Jag blir ledsen på riktigt när folk är elaka.”

Läs intervjuerna i sin helhet här:
Intervju med Katrine Kielos om hennes beslut att sluta blogga
Intervju med Isobel Hadley-Kamptz om hennes beslut att sluta blogga

Att sträcka sig så långt som till mobbning kanske är fel, men kom ändå att tänka på några äldre inlägg… läs dem gärna:
Gammalt problem i ny kostym på ny arena
Mobbingsfären är större än bloggsfären

Andra bloggar om: isobel, kielos, bloggosfären, avhopp, mobbing, mobbning.