Bloggare i radio, bli omslagsmodell, behov i medier, hallucinationer och lite facking
Bloggare i radio
På måndag är det premiär för programmet Rond i P3. En panel diskuterar aktuella ämnen med Amanda Rydman vid dirigentpinnen. “Denna panel består av folk från olika politiska läger och till stor del av personer som programmakarna hittat i bloggvärlden” avslöjar Syrran som är en av de medverkande. (Tack Wille)
Andra bloggar om: radio, bloggosfären, media.
“Cmyka på folk”
Guldäggsvinnare startar detektivbyrå, skriver Fantasinyheter.
Andra bloggar om: cmyk, guldägget.
Nu kan du bli Modette-modell
Modette kör en kampanj som jag tycker är fiffig. De förser oss med en mall och möjligheten att skapa ett eget omslag till tidningen. Det kittlar fantasin, väcker kreativitet och flera vill säkert visa sina vänner sitt Modette-omslag. Kampanjsajten hittar du här.
På sajten finns topplistor och ett galleri med omslag. Genom att mata in mejladress kan du skicka ett visst omslag till någon du känner.
Bilden här är med andra ord ett montage.
Andra bloggar om: modette, reklam.
Behovstrappan i sociala medier
Varning: Detta avsnitt innehåller starkt filosofiska inslag!
Peter på Fibrer har ett intressant inlägg om Maslows behovstrappa i communities. Originalet är kroppsliga behov, trygghet, gemenskap, uppskattning följt av självförverkligande. I ett community kanske ytterligare några nivår kan läggas till likt den vänstra listan här:
|
|
Jag tycker detta verkar förnuftigt men funderar på om några nivåer inte borde kastas om. I vart fall om man lämnar det renodlade communityt och kikar på sociala medier.
Studie efter studie visar att det är ett fåtal procent som fyller sociala medier med innehåll. De allra flesta drar knappt ett strå till stacken. Beroende på vilka man vänder sig till — innehållsskaparna eller medelbesökaren — så tycks trappan se olika ut. Kanske är den högra listan en alternativ modell för de som bara står i fönstret och tittar in?
Dvs: En modell där innehållet går före gemenskapen.
Vad jag försöker säga är att det behövs flera synsätt på sociala medier. Även om “det roliga” är skapandet så kanske de flesta trillar in via en sökmotor för att kika lite och lära sig mer om korsstygn, hur man startar en blogg eller hur man byter ett avgasrör.
Minns jag rätt har jag läst att väldigt många använder chatt och communities som ett alternativ till telefonen. Gemenskapsbiten är med andra ord det primära. Lärandet och upptäckandet är kanske inte ens sekundärt — “de nya punkterna” kan förbises.
Dvs: En originalmodell.
Om vi skruvar det ännu hårdare… så kan vi konstatera att den som inte har en trygghet i verkliga livet kanske inte ens kopplar upp sig på nätet. Då kan vi stryka resten av punkterna också. Kroppsliga behov är en förutsättning, inte en parameter att räkna med.
Sedan finns det dem som rent kroppsligt är beroende av nätet. En tillflyktsort. För dem är nätet ett måste för att kroppen skall fungera. Innehållet kanske i sig inte är viktigt. Då kan vi stryka alla punkter utom den första i listorna ovan.
Dvs: Knappt en modell alls.
Vem vet, kanske är denna kategori minst lika stor (eller liten) som de som skapar innehållet? Då kanske den högra modellen ovan återigen blir den mera rätta. Osv.
Spännande, eller hur? Tåls att tänka mer på under helgen. 
Andra bloggar om: social media, media, behov.
Uppfriskande hallucinationer
Om det föregående avsnittet var aningen svävande och flummigt kanske detta videoklipp som Stationsvakt tipsar om kan lätta upp stämningen en aning. 
Andra bloggar om: hallucinationer.
Facking slogans
Jag tycker KDU-kampanjen “A non facking generation” mest doftar pubertal populism. När de mognar till lite och skrotar åldersbarriärerna kanske de kan revidera sin slogan till “A non facking penetration”.
Själv är jag inte lika avigt inställd till “facket” som KDU men någon som definitivt är avig deras kampanj är kd-ledamoten Lennart Sacrédeus som säger att KDU “borde skämmas” och att en “association till ett engelskt könsord i kampanjen är helt fel”. (Politikerbloggen)
Jag vet inte om det är snoppen eller snippan Lennart tänker på men mina associationer går snarare till en icke könsbestämd handling. En handling mellan två kön som främst handlar om ömsesidig kärlek. För att runda av det hela är därför min slogan, vilken jag tycker är mycket mera trevlig: “I love facking”. 
Andra bloggar om: kdu, facking, slogans.