Prisade bloggar och en gris
Om man skall utse den som springer snabbast… spelar det då någon roll om människan i fråga sprang på asfalt, gräs eller gummi? Kanske är vissa underlag snabbare än andra så om man väljer ett långsammare får man skylla sig själv.
Men snabbast är snabbast. Underlaget borde inte spela någon roll.
Kanske är jämförelsen långsökt och dessutom är jag ingen stor kännare av det journalistiska priset Pulitzer. Men jag hörde att de nu även accepterar bloggar.
För min del känns det konstigt att det kommer först nu. En god journalistisk produkt borde inte vara beroende av plattform. Det borde gå lika bra att skriva med nagellack på ryggen på en rakad gris, om man så önskade.
Släpp ut grisen på stan och den har lika stor räckvidd som vilken gratistidning som helst.
Om inte större. Medievalet vore… uppseendeväckande. Mig veteligen delas inte Punkt SE ut på landsbygden i grisfarmartrakter. 
Jeff Jarvis är inne på ungefär samma tankar som mig:
“I thought the Pulitzers existed to award journalism, not printing. … Open up the prize. Award great journalism wherever and however and by whomever it is committed.”
Ge en elogé till god journalistik, oavsett när, hur eller vem som gjorde jobbet.
Det Jarvis är ute efter är att grundtanken är fel med ett journalistiskt pris enbart för en liten utvald skara. Särskilt i dagar som dessa då mer eller mindre journalistiskt arbete bedrivs via bland annat bloggar världen över.
Andra bloggar om: media, bloggosfären, pulitzer prize, journalistik.