Sött eller sjukt med rumpskakande barn?
Damon Rasti varnar för starkt språk innan han börjar skriva nedanstående stycke.
“För du kommer att läsa en del svordomar den närmsta minuten eller så. Och anledningen är en video jag nyligen stötte på när jag gick igenom Googles topplista for nya videos. Bah, ännu en ‘sexig tjej som dansar i sin webcam’, upphypad av alla killar som sitter och runkar till ännu en skev fantasi., hann jag tänka. Tills hon vände sig om…”
(Damons lista: Parental Discretion Is Adviced)
Videoklippet handlar om en 10-årig flicka som dansar något som kan liknas vid parningsdans runt strippstång. Det absurda i sexualiserade skönhetsideal breder ut sig och dessutom kryper ned i åldrarna.
Ett klart tänkvärt och kritiskt inlägg, missa inte det via länken ovanför.
Fredrik Wass bygger ut resonemanget med egna funderingar. Också dessa läsvärda.
“Det är en stark text som lyfter frågor om föräldraansvar, jämställdhet och könsroller kopplat till en shake-your-booty-on-youtube-kultur med mobilfilmade övergrepp och silikondrömmar långt ner i åldrarna. Får vi den mediekultur vi förtjänar och är den bara en spegling av samhället? Finns de goda krafterna och vilka är dess representanter på nätet?”
(Bisonblog: Shake-your-booty-on-Youtube-kulturen håller ingen i handen)
Att mima till popstjärnor har säkert det flesta gjort. Det gjorde jag också, säkert är det en del av uppväxten att ta till sig idoler och ideal. Fast när samhället blir allt mer sexualiserat blir det per automatik även så för barnen.
Det faller sig naturligt. Men i klippet som Damon visar blir det helt klart onaturligt.
Något sjukt.
Att ha ett samhälle som reglerar allt rätt och fel är inget som vore trevligt. Det gör också frågan komplex — vems ansvar är allt detta? Är det media, som överöser oss med bilder på kändisar utan trosor eller är det klädkedjorna som säljer sexiga trosor till småbarn?
Kanske är det föräldrarna som i slutändan har det slutgiltiga ansvaret? Helt enkelt kan det inte vara att förmedla att något som både är norm och en del av vår kultur är fult och fel.
Jag har inga moraliska pekpinnar att dela ut. Inte heller några lösningar.
Men om fler blir uppmärksamma och ser på detta med mer kritiska ögon har vi kommit en god bit på vägen. Istället för att se på flickan i videon och tänka “vad duktig hon är” borde en alternativ reaktion vara “vad fan är det här?”….
Andra bloggar om: media, mode, samhället, sexualisering.
November 15th, 2006 at 9:01
Alltså, detta är bara en dans. Bara en dans. Bara en dans. En helt normal aktivitet, och mycket uppskattad av barn, som gärna rör på sig. Och man rör på rumpan i dans. Speciellt till denna typ av rytmisk musik.
Barn härmar. Det är så de lär sig. Redan i de första årskurserna börjas det med kyssar i klassrummet och sådant, just för att det är en utvecklingsprocess snarare än ett behov.
Men detta är bara en dans. En sexuell dans (all dans är sexuell i grunden) om en vuxen med rumpa och andra resurser utför den. Men inte om ett barn utför den.
Möjligtvis kan någon särskilt störd pedofil tända på sådant här, men då är förmodligen enda lösningen att påbjuda obligatorisk burka för alla barn. Det är orimligt. Vanliga killar sitter definitivt inte å runkar till sådana här grejer (givet att det funnes en vuxen tjej i dansen). Du vet vad det finns för grejer där ute på intertuberna, va?
När jag var i den här flickans ålder härmade mina jämnåriga Agneta och Annifrid i ABBA. Deras dans handlade också om rumpövningar, på ett särskilt utstuderat sexuellt sätt. Men det var i en annan tid när ingen drog sådana här knasiga kopplingar. Och det var förstås före YouTube, men det är en detalj i sammanhanget.
Felet är alltså inte den här videon. Den ligger helt rätt i tiden. Det är genom att göra sådana här artistkopior man utvecklar sitt härmande, och det är naturligt att lägga upp den på YouTube. Vad skulle hon annars härma om inte Shakira-liknande grejer? Föräldrarnas gamla favoriter??
Det är som när jazzen…, nej rocken…, nej discon…, nej, hårdrocken…, nej punken…, nej technon…, nej grungen…, nej thrash metal kom, alltid är det någon som förfasar sig. Och då är det dags att börja titta sig i spegeln för att se hur gammal man egentligen har blivit och hur mycket man har glömt.
Jag ser ursprungsinlägget du refererar till, och även din uppföljning, som att något har gått mycket snett i det svenska samhället. Det är nämligen den här tokhysterin som är galen, inte den här flickans dans.
November 15th, 2006 at 10:09
Tack för en god kommentar Blogge. Klart är att inte detta kom med YouTube etcetera. Ibland kan det dessutom bli ett hysteriskt moralpredikande. Fast det är inte riktigt det jag vill peka på. Syftet var mer att öka medvetandet/ifrågasättandet i allmänhet. Jag tror att man ser mycket utan att ens reflektera över det. Det kan ändå vara värt att stanna upp en sekund för eftertänksamhet när man ser ett barn stå och jucka i luften. Mer efteränksamhet än hysteri alltså.
November 15th, 2006 at 14:49
Det är inte dansen som kritiserad. Dansen behöver inte vara en sexuell handling utifrån flickans perspektiv. Men det intressanta är inte hennes perspektiv utan vem som står för influenserna. Dock håller jag med om moralpanik-kopplingen. Jag känner mig 10 år äldre varje gång jag “förfasas”.