Bemöt de yngre med respekt
Gratistidningar och jakten på unga konsumenter är ju något som förmodligen låter ganska bekant dagar som dessa. Inget fel i det men bara för att det inte är fel så finns det andra sätt, än dem vi ser, som också de inte är helt fel. Kanske till och med mera rätt.
Jeff Jarvis guidar oss till två berättelser. De går som följer.
En holländsk tidning, NRC Next, lyckas med konststycket att få den unga publiken att betala för tidningen. Deras filosofi är enkel: Folk får veta de stora dragen och de snabba nyheterna via så många olika kanaler att det knappast behövs en till.
Istället skippar de “vem som gjorde vad och när detta hände” och lyfter på stenen för att se vad som finns där. För priset av 1 euro erbjuds bakgrundsreportage och analyser.
“NRC Next is attracting ‘young, well-educated people who were not regular newspaper readers’ … Six months after its launch, it now claims a daily sale of 70,000 with a 1 Euro cover price. … Instead of the traditional news values of ‘who, what, where and when’, NRC Next claims to concentrate on background, analysis and opinion. It assumes that readers have already learned the main points of the news from other channels.”
(Press Gazette)
Den andra berättelsen tar oss till ett generationsskifte bland amerikanska studerande. En man vid namn Richard Sweeney observerade att den nya generationen pluggar på ett helt nytt sätt jämfört med tidigare generationer.
Han upptäckte att den yngre generationen sprang omkring med sina bärbara datorer och hjälpte varandra. De tittade på inspelade lektioner av andra lärare när de inte begrep sig på sin egen sådan. Lärarens monolog var inte god nog.
För att berika sig med information så var det inte färdigpaketerade medier som tv och tidningar som blev det naturliga valet. Istället blev det internet och Google.
Den gemensamma nämnaren är valfrihet. Fler alternativ att välja på och möjligheten att välja och vraka på sitt eget sätt.
Jarvis summerar det vi skall lära oss av detta - och det handlar lika mycket om journalistik som pedagogik: Utgå ifrån respekt istället för demografi.
Demografimodellen eller omkringflackande “Följa John”:
Vad vill de ha? Ok, vi ger det till dem.
Respektmodellen eller passionen:
Detta är så bra, detta måste vi bara ge till dem!
Ganska stor skillnad, eller hur?
Dessutom tror jag tänket även är gångbart för de som är äldre än de yngre.