Reinfeldts utspel – ett högt spel med media
Alla minns säkert stormen Gudrun, men den senaste tidens storm måste nog få heta Maria. Det har blåst riktigt hårda medievindar kring Reinfeldt och hans ministrar.
När jag tidigare idag fick höra att Reinfeldt kallade till presskonferens gick mina tankar till det gamla tv-programmet Gäster med gester. Jag tänkte, nu drar han i tofsen – han har kört fast i sina charader. Men tofsen var ingen tofs – det var en tsunami.
Ingen tycks veta mer om saken än att det är ett antal band märkta “tsunamimail” som har hittats. Chansen finns att det finns viktig information på banden, jag drar inga förhastade slutsatser på den punkten. Framtiden får komma med facit i hand.
Men att ha hittat något som kan vara något – behöver detta berättas via en direktsänd pressträff? Det känns uppenbart som en massmedial undanmanöver.
När Fredrik Reinfeldt själv fick berätta var det ganska svävande:
“Dessa band är i oläsbart skick och vi vet inte säkert vad de innehåller. Troligtvis är det extra backuper av mail som skickats. … Vi vet inte om innehållet skulle haft betydelse för katastrofkommissionens arbete.” (Expressen)
Då det är mer mystik än fakta kring banden är det ett växthus för spekulationer.
Som alla vet väcker mystik spekulationstankar och sådana tankar tar både fokus och energi från annat. Bara en sak är jobbigare än dåliga nyheter – det är att inte veta alls.
För mig känns det som en ett frö till undanmanöverns blomma – till vilket förhoppningarna ställs att media skall vattna och odla. Istället för att gräva i ministrarnas rabatter.
Kanske en smart strategi, om det är en medveten strategi.
Men om det är en smart och medveten strategi – är den då också etiskt godtagbar? Svaret vet vi kanske inte riktigt ännu, men vi kan fundera.
Flodvågskatastrofen är något som berör många människor. Det är ett laddat ämne och att ge förhoppningar är att öppna upp sår en smula. Att kalla till pressträff gör det ännumera förväntansfyllt – kanske kan det komma fram något av största vikt.
Det är ett högt spel och kanske visar det sig att de hittar: ingenting. Med tanke på att omständigheterna är som de är just nu och det senare visar sig att det inte var någonting på banden – då är risken stor att rekylen blir kraftigare än skottet.
Stig-Björn Ljunggren formulerar samma sak så här:
“Nu gick folk till presskonferensen för att han skulle säga något relevant. Om det visar sig att det var en bluff, då vet vi att han är en bluffmakare. Det är inte bara ett problem för hans egen skulle, utan även för det ämbetet han har.” (Expressen)
Möjligheten finns att han vet att han spelar med sig själv som insats. Att han vet att det är ett högt spel kanske uttalandet “det var inte jag som hittade banden” skvallrar om. En liten passage – om det inte blir som det var tänkt.
Fast i samma ögonblick som han spelar med sig själv som insats så har han även satsat känslorna hos de berörda av flodvågskatastrofen. Detta för att rädda sitt eget skinn.
Det är trots allt ingen vanlig dag, det är en dag det stormar kring Fredrik själv.
Menar inte att kännedomen om banden inte skulle berättas. Men istället för ett pressmeddelande till media valde han att arrangera en smärre cirkus.
Nåväl, framtiden får visa vad som var rätt och vad som var fel.
Andra bloggar om: media, tsunamimail, flodvågskatastrofen, reinfeldt.
October 13th, 2006 at 20:41
Jepp, han gjorde förmodligen ett försök att styra uppmärksamheten för ett tag. Jag kommenterar nåt liknande på , del 1 och 2.
Ett utdrag:
“När Reinfeldt utlyser presskonferens kan jag anta att journalistkåren förväntade sig att det skulle handla om det de själva ville ha svar på, det de själva ansett som aktuellt nyhetsvärde. I det här fallet, minister”krisen”. Istället möts de av en offentlig avsändare som försöker sätta en ny agenda.”
Å framtiden får visa som sagt var.
October 13th, 2006 at 22:21
[...] Beta Alfa vet mer om Reinfeldts band. [...]