Beta Alfa

N24 har talat med Sony Ericssons produktplanerare Rikko Sakaguchi.

Han meddelar att fokus kommer att hamna på volymförsäljning av billigare instegsmodeller men även, fortsatt, de mer exklusiva telefonerna.

“Vi behöver växa i volym. Vi har en hög marknadsandel i segmentet som börjar kring hundra euro, men vi ligger efter i det absoluta instegssegmentet. Det är ett av våra fokusområden nu.”

De vill även konkurrera med mobila tjänster och integrationen med webben:

“Ett sätt att skilja sig från konkurrenterna är att erbjuda exklusiva tjänster och funktioner som fotobloggfunktionen i Cybershotmobilen K800i där en knapptryckning räcker för att publicera en bild på en blogg hos Googleägda bloggtjänsten Blogger. … Rikko Sakaguchi är förtegen om kommande samarbeten, men säger att nästa stora utveckling för mobilmarknaden är att få in fler tjänster från webben i telefonerna.”

Säkert kan de sin sak bättre än vad jag kan men inte låta bli att fälla några kommentarer.

Trenden är att all teknik blir mer och mer teknikspäckad samtidigt som den blir billigare. Prisglappet är större än funktionsglappet.

Apple säljer som iPod som smör på billigt pris men tar hem en stor del av vinsten på tillbehör i form av hårdvara. Jag tror inte det är helt överförbart till en mobiltelefon som är en kommunikationsplattform som bygger på tjänster och mjukvara - och främst av allt: mötet och interaktionen mellan människor.

För mig känns det lite som Sony Ericsson lånar idéer från Volkswagen och Skoda. Men en bil har inte mer gemensamt med en mobil än den senares tre sista bokstäver. Skoda lever på volym och sedan kammar de hem pengar i form av tillbehör, service och reparationer.

Jag tror knappast att vi kommer att få se Sony Ericsson öppna serviceverkstäder och komma med ett erbjudande om 1000-samtalsservice för sina mobiler.

Återkopplingen till kunderna är minimal, förutom i reklamationsflödet om man snålat in på kvaliteten. Dessutom bäddar detta för en strategi som skeppar helt (känslomässigt) döda produkter. Man säljer inte på sitt namn, man säljer med sin prislapp.

Undersökningar har visat att inom detta segment är det en betydande del av kunderna som varken vet eller bryr sig vad det är för märke eller modell på mobil de har i sin ficka.

Jag tror att Sony Ericsson skulle må bra av att låta industrigubbarna ge plats åt fler emotionella kvinnor. De borde bannlysa Excel på strategiavdelningen eftersom de emotionella värdena ändå är svårdefinierade i ett kalkylblads celler. SIS-parametrarna för användbarhet, magkänsla och upplevelse finns inte riktigt ännu, om man säger så.

När det gäller bloggtjänsten i deras telefoner så gillar jag den. Men att knyta band på detta sätt - avtala sig fram en ingång hos någon annan för att sedan låta de egna programmerarna plocka fram funktionen känns ganska stelbent.

Dessutom knyts kundens lojalitet snarare med Blogger än med Sony Ericsson. Det är ju Blogger som har det där som ger den sköna känslan. Sony Ericsson ger bara en utbytbar skruvmejsel, ett verktyg.

Vad händer om, Gud förbjude, bloggandet var en hajp? Bryr sig folk om tekniken i kameran heter Cypershot eller om optiken kommer från Carl Zeiss? Är Walkman lika hett som iPod och hur hett är det med mp3 när antipiraterna stämmer allt från nyfödda spädbarn till redan döda? Osv.

Vad Sony Ericsson gör är att de hakar på trender - de skapar inga trender.

De gör sig extremt beroende av kunderna men ger dem ingen respekt.

Jag tänker i bilder och ser framför mig… dessa smyckes- och klockförsäljare man finner utmed promenadstråken i charterresornas semesterparadis.

Man har mycket fint tingeltangel, det är billigt. Köp nu, och kunden kommer aldrig mera se röken av försäljaren. “Hello mister, wanna buy? Special price for you my friend…”

“Do you want Rolex? Walkman? Cypershot? Sony Ericsson? Very very good price…”

Vad jag menar är att man följer svansen, ett steg efter och vill göra business. Sedan blir man osynlig igen. Kopplingen till kunden är noll. Det låter ganska stressande för mig.

Det är en komplex bransch så helt enkelt är det inte. Det finns inga lätta lösningar men jag tror ändå på att ett företag som lever på mänslig kommunikation bör titta mer på människan, lyssna på människan och se värdet av att agera med människan.

Tror att det är hög tid att knyta band, skapa mänskliga mervärden, öppna upp och låta användarna fylla produkterna med det som de själva vill ha - när de vill ha det. Tror det gäller att sälja på det som inte finns i lådan när kunden öppnar den utan de möjligheter som öppnas upp när kunden går online, tillsammans med andra.

Och tillsammans med Sony Ericsson.

Hmm, jo… vet också att de kunder som vill ha billiga telefoner är många och att de bara vill ha dem till att ringa vanliga samtal med. De skiter i vems logga som finns på luren. Men jag tycker ändå att det är lite dåligt med lyhördhet och interaktion med kunderna. Ser gärna ett nytänkande här.

Jag är kritisk, men jag vill bara väl.

Har resonerat kring detta förut här på bloggen, läs gärna de äldre inläggen här:

Mobiltillverkarna sjösätter sina produkter som om de vore flaskpost
Gårdagens metoder för morgondagens marknad
Suomi Ericsson 990 Pinsamheter

N24: Doldis ska skapa nytt
Mobil: Fler partners och billigare mobiler

Andra bloggar om: mobiler, marknadsföring, sony ericsson.

Om du vill kan du Pusha detta inlägg!

This entry was posted on Sunday, September 3rd, 2006 at 11:18 and is filed under Blandat, Kommunikation, Marknadsföring, Mobilt. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.