Så använder tidningarna webben
Martin Jönsson har läst en undersökning av hur amerikanska tidningar använder webbmediet och efterfrågar samtidigt en motsvarande svensk undersökning:
Efter 15 år med nätet har Internet blivit den viktigaste framtidsfrågan för dagstidningarna. Samtidigt klarnar bilden av vad dagstidningar använder webben till.
…
Hur tidningarna använder sig av nätet varierar dock kraftigt. Nu finns en intressant sammanställning, The Bivings Report, som undersökt vad de 100 största dagstidningarna har för funktioner på sina sajter.Några siffror:
* 76 % erbjuder RSS-flöden
* 80 % har egna bloggar
* 19 % har kommentars-funktion
* 31 % har podradiosändningar
* 33 % har en läsartopplista
* 13 % har chatt
* 24 % länkar till externa bloggar
* 61 % har webb-tvNär kommer en liknande genomgång av svenska tidningssajter?
Ytterligare en siffra som framkommer i rapporten är att blott 7 procent använder en bokmärkesfunktion för sajter som Del.icio.us etecetera. Här i Sverige är nog motsvarande siffra närmare noll. Överhuvudtaget är det snålt med tillhandahållandet av permanenta länkar. En webbtidning lever på sina besök så all form av besökslockande åtgärder borde vara av godo.
En annan sak som jag gillar hos en del amerikanska tidningars webbplatser är deras integration med bloggosfären. Att se hur trackbacks och resultat från Technorati placeras vid artiklarna är glädjande.
Tillsammans med permanenta länkar är detta ett sätt att ingå som en del av nätet. Idag levereras artiklar ofta som döda fax. Inte ens när man uppger att källan är exempelvis Reuters kan man bemöda sig med att länka till källan. Det är dåligt tycker jag. Just länkandet är ju hörnstenar i webben.
Att det finns en skepsis till att ingå i nätet istället för att leverera till det visar också oviljan till att länka till konkurrenter. Även detta kanske är under förändring, i vart fall i USA som jag skrev om häromdagen.
Ett av de mest förekommande kritiska argumenten från traditionella medier kring bloggosfären har varit att bloggar sprider falsk information men jag tycker att bloggar är bättre än webbtidningarna på att länka till källan. På så vis erbjuds bloggläsaren ett enkelt sätt att verifiera informationen på egen hand. Webbtidningens läsare får använda Google för att verifiera källan.
Ur kvalitets- och trovärdighetssynpunkt tror jag webbtidningar enbart har fördelar att skörda av att länka till även konkurrenter. Länkarna kan vara kvalitetshöjande.
Trots all ny teknik som de nya medierna erbjuder så är det samma produkt som vi har haft de senaste hundra åren, eller så:
Producera - publicera - punkt, klart.
Trots att de flesta tidningar har en avdelning för “nya medier” så är det enda som är riktigt nytt själva distributionen. Ännu finns det få exempel på där förloppet är interaktivt, iterativt och en artikel tillåts leva vidare som ett levande objekt:
Producera - publicera - interagera, i ett sammanhang.
Med interagera menar jag inte enbart ett klotterplank för läsarna. Jag menar att även avsändaren av meddelandet är delaktig i samtalet.
Jag har tidigare tänkt offentligt kring avsändare 2.0 här på bloggen och jag har inte släppt tanken då jag tycker den trebenta modellen haltar en aning.
Vi har:
- Nya medier, det vill säga nya distributionssätt.
- En ny publik som tar en aktiv roll och interagerar som aldrig förr.
- Samma gamla tänk där materialet är ristat i sten.
Vart finns avändaren efter det att innehållet är levererat? Varför levereras det inte i ett sammanhang istället för isolerat? Och så vidare.
Om man vill vara lite fräck kan man hårddra det lite. I dessa tider är det vanligt med åsikter som att politiker har distanserat sig från folket. Ofta är det medierna som sätter den lilla människan i fokus och gräver denna vallgrav ännu djupare. Vore det inte då passande att medierna går i bräschen och verkligen interagerar med sina läsare?
Idag sitter exempelvis Anders Gerdin och skriver svar till handplockade insändare som trycks i papperstidningen och läggs ut på nätet. Anders vet bäst och får alltid sista ordet. Här finns inte ens någon kommentarsfunktion.
Vad tycker du?
Är det fler saker än distributionen som behöver ta ett steg in i 2000-talet?
Läs mer om den amerikanska undersökningen, och få länkarna dit via Martins blogg:
SvD: Webben viktigast för dagstidningarna
Andra bloggar om: media, nya medier, bloggosfären.
August 11th, 2006 at 13:43
Personligen har jag svårt att se bloggar som inte har kommentarfunktion som bloggar. Än värre har jag för dem som modererar och selektivt väljer ut vilka kommentarer som får komma ut och inte. En blogg som inte har kommentarfunktion blir en publik dagbok på ett givet ämne.
August 11th, 2006 at 13:49
Ja utan kommentarer blir det lätt 1996-känsla även 2006. Lite mer fräcka Flash-annonser kanske, men annars har det inte hänt mycket på 10 år.
August 11th, 2006 at 18:09
Jag är faktiskt lite förvånad över hur dåliga svenska tidningar är på att ta till vara på de möjligheter som finns. Det är inte utan att man börjar tro att de inte är så intresserade av diaolg. Jag har ännu inte hört något bra argument för varför man inte har exempelvis kommentars funktion. Dessutom, som du påpekar, så vore det ju mycket bra och intressant om avsändaren också bemödar sig om att delta i diskussionen.
Svenska Dagbladet, för att ta ett exempel, har som bekant möjligheter för läsarna att kommentera, men jag har ännu inte sett SvD någon gång delta i diskussionen. Jag har väldigt svårt att förstå varför det är så. Som jag ser det har tidningarna bara mycket att vinna på att på att erbjuda interaktion och dialog.
August 11th, 2006 at 18:39
Den största anledningen till att kommentarer inte finns är säkert att det krävs tid för att moderera dem. När tid inte finns till detta finns det än mindre tid till att vara delaktiga i samtalet, skulle jag tro.
Jag tycker det är lite synd ändå eftersom ett samtal med delaktighet kan generera mycket mer trafik och annonsexponeringar än vad en liten notis som glöms bort i sin ensamhet görs. Researchtiden är säkert redan helt avklarad och det handlar för mig om att ta tillvara och återanvända sin egen produkt till max.
Lite är det som att bara äta stjärten på fisken.
August 11th, 2006 at 21:46
Jo, exakt. De har allt att vinna på att lägga ner den tiden och de resurserna som krävs. De skulle också vinna en hel del i trovärdighet.
Det handlar, förstås, om personal och pengar. Men i längden tror jag att den tidning som inte vågar satsa på detta p g a tidsbrist och annat kommer att förlora läsare och annonsintäckter.
Men man kanske inte ska vara helt negativ heller, det händer ju onekligen en hel del spännande på området, även om jag önskar att det gick lite fortare.
August 12th, 2006 at 8:09
Oh, jag är lika ivrig som du.
Det har hänt en hel del, men ännu finns det saker att göra. Det första jag vill se är de externa länkarna och blogglänkarna vid tidningars artikar.
August 12th, 2006 at 21:45
[...] Igår läste jag Martin Jönssons inlägg om hur tidningar använder webben. Då återväcktes tanken på att det vore bra om “nya medier” inte enbart handlar om distribution utan att det även är dags att avsändaren kryper närmare mottagaren i ett gemensamt samtal. [...]
November 30th, 2006 at 19:54
[...] The Bivings Group har tidigare undersökt hur de amerikanska tidningarna (newspapers) använder webben. Läs gärna en liten sammanställning här på bloggen. [...]