Böcker, karameller och fönsterblomster
Deep Edition har taggat mig med bokfrågor:
- One book that changed your life?
- One book you have read more than once?
- One book you would want on a desert island?
- One book that made you laugh?
- One book that made you cry?
- One book you wish had been written?
- One book you wish had never had been written?
- One book you are currently reading?
- One book you have been meaning to read?
- Now tag five people.
Med risk att verka vara en svår typ så måste jag ta mig friheten att frisera om taggen totalt. Egentligen är det bara fråga, nummer 3, som jag har ett rakt svar på: Det skulle bli en tom bok. En anteckningsbok eller en bunt med papper. Plus en penna då.
Det mesta jag läser i bokform är mer faktaaktiga böcker eller böcker med bilder.
Jag läser nästan aldrig romaner. Har säkert bokhyllan fylld av romaner med ett bokmärke runt sidan 30, eller nå’t. Påbörjade böcker. Jag är säkert för rastlös eller tankspridd för att komma igenom dem. Däremot kan böcker vara magiska på ett eller annat sätt.
För mig har det varit den typ av böcker som går att avnjuta i portioner. Lite som en chokladask med praliner. Man tar en pralin och suger på karamellen ett tag.
Spontant tänker jag på tre stycken karamellpojkar som någon gång har skakat om mig på ett eller annat sätt med karameller med kraftig smak.
Därför tänkte jag bjuda på praliner från dessa tre.
1) Gunnar Ekelöf:
“Ett stjärnfall gnistrar på himmelen,
var det inte i mitt hjärta som den stjärnan föll ned?
Tonerna böljar i mitt inre,
skumpärlor som själens bränningar i vansinnig yra kastar mot höjden.
Och solstrålarna dansar en rusig dans på de skimrande pärlorna.
O du! Du! Du!
Mitt hjärta är fullt till brädden:
jag vacklar berusad från vägkant till vägkant.”
2) Bruno K. Öijer:
“om mej finns nedtecknat
att jag som barn
stack in mina armar
i askträdets skugga
och drogs till vinden
när den rasslade
som pilskaften i ett koger
man säjer att jag vägrade lyssna
att jag aldrig tog människor i hand
att jag flög om nätterna
och att allt det här
bringade olycka över trakten”
3) Jan Stenmark:
Bilden längst till höger ovan är en beskuren Stenmark-bild som skall ha följande bildtext:
“Den andra vanten fick jag julen därpå.”
Jag tror att samtliga dessa tre karameller är karameller man antingen tycker om eller tycker att de smakar riktigt illa. Det jag gillar med dessa är att de med ganska små medel, på ett säreget sätt, levererar så mycket mellan raderna.
En växande smak eller arom.
Taggar får mig att tänka på rosor.
Jag tar de fem rosorna, sätter dem i en vas och ställer i fönstret. 