Den dödsdömde bloggaren
Läser i senaste numret av Att:ention att de plockat upp listan på yrken som kommer försvinna inom tio år. Ett av dessa yrken är bloggare:
Bloggare.
Betala någon för att skriva spydiga oneliners? Den idén dör med det här decenniet.
Det fick mig att fundera att varv till på detta och tankarna jag tänker kommer här.
Har bloggare blivit ett yrke ännu? Det är en ganska begränsad liten skala, även globalt sett, som kan leva på sitt bloggande.
Har vi ens nått dit att bloggare kan kategoriseras som en yrkeskategori? Idag är det ofta något som är en bisyssla för många. Virtanen och Skugge är två exempel på bloggare som antagligen förväntas leverera mer än det som de skriver i sina, via Aftonbladet och Expressen, inbäddade bloggar.
De två ovan är exempel på några som ganska länge fått betalt för att skriva spydiga oneliners. När mediet blir digitalt blir onelinern död? Jag tycker inte det känns logiskt.
Nuvarande årtionde är slut om cirka 4 och och ett halvt år. När trenden är tydlig mot ett samhälle där personer sätts före sak, en trend som även talar om personliga tidningsartiklar, personval och personligt anpassade medier, så är jag tveksam till att den snabbt skulle klinga ut och vi plötsligt får signaturen “Aftonbladet” respektive “Expressen” i slutet av nyhetsartiklarna istället för, som idag, namn och bild.
Däremot kommer ordet “blogg” att få möta samma inflation som “dot com” har fått göra. “Dagboksförfattaren” kommer att få lika hög status som “webbdesignern”.
En utveckling som faller sig helt naturligt.
När man börjar titta på bloggen som en plattform för media och flervägskommunikation istället för enbart någons dagbok med mer eller mindre meningslösa kåserier tror jag att det klarnar lite i horisonten.