Granskning av de som granskar granskarna
Mediemagasinet på SVT har tyvärr ett uppehåll på obestämd tid och sajten Mediekritik har även de en sort paus för att ladda batterierna.
Nu har det dock dykt upp en ny kritisk röst i form av en sida från Näringslivets Medieinstitut, NMI, som vill korrigera och komplettera ofullständig medierapportering.
Om Mediekritik framförde argument från vänster så levererar NMI argument från höger.
Alla kritiska röster är av godo då det ger ett perspektiv på det som medierna rapporterar om - och på det sätt de gör det.
Problemet jag ser med dessa kritiska röster är att de ibland kan bli propagandistiska och fastlåsta vid att försvara en egen ideologi. Kritiken som framförs kan bli på en detaljnivå som egentligen decimererar något viktigt till en fråga om 3 mot 4 i en tv-studio.
Å andra sidan kan det vara svårt med helt opartiska röster så argument från bägge politiska lägren kanske ger den debatt som i slutändan ger en hyggligt nyanserad bild av det som en gång rapporterades i media.
Hursomhelst så är mediekritik viktigt. Den ger reflektioner och utropstecken kring det som rapporteras om. Idag är mycket av journalistiken väldigt fiffigt gjord och det så kallade drevet skapar lätt ett medryckande samhällsklimat.
Därför är det viktigt att även de som granskar granskas. Med olika utgångskpunkter i granskningen så kommer även de som granskar granskarna att granskas.
Eller som Olle Lidbom på Vassa Eggen sammanfattar det i sin rubrik:
Även en vakthund behöver en vakthund
Uppdaterat:
Erik Stattin gör en kommentar till NMI som jag tycker är värd att uppmärksamma:
Är det fullständigt omöjligt att föreställa sig en någorlunda ideologifri mediekritik och av det lite mer vardagliga slaget?
Läs hela hans läsvärda inlägg här.