Buggningssåpan eller Big Brother på riktigt
I onsdags lämnade Thomas Bodström över sitt förslag till Lagrådet som går ut på att ge Polisen rätt att bedriva hemlig rumsavlyssning – även känt som buggning. Förslaget är kritiserat från många håll och kanter. Många hade säkert hellre sett Bodström dansa buggdans med elefanter (rimmar på kanter).
Advokater och präster är undantagna från förslaget, något som däremot läkarmottagningar och massmedieredaktioner inte är. Detta har väckt reaktioner från media såväl som från läkarförbundet. Här följer några av de kritiska rösterna.
Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hultén:
Buggningen innebär en uppluckring av både meddelarfriheten och källskyddet. Men det är inte allt. Det är fler lagförslag på gång i samma riktning. Det ligger mer skit i pipeline.
Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm:
Jag kan inte förstå varför polisen ska få bugga läkarmottagningar när polisen inte ska få bugga advokatkontor och biktstolar. Med tanke på den sekretess vi har i mötet mellan läkare och patient anser vi att läkarmottagningar måste bli undantagna från buggning.
När Thomas Bodström förklarade skillnaden mellan ett advokatkontor och en läkarmottagning så lät det så här:
Det är svårare att kontrollera läkare än advokater och präster. Läkare kan till exempel vara utbildade utomlands. Utbildningen kan vara svår att kontrollera. Läkartiteln är inte lika skyddad som de för advokater och präster.
Hur skall man tolka det? Att en liten terrorist, läkarutbildad av Al-Qaida, kan ha smugit sig in i läkarkåren och opererar in hemliga fjärrstyrda bomber i folk under blindtarmsoperationerna?
Dessutom tycks han glömma att läkare står under Socialstyrelsens tillsyn. Massmedier har också ett antal tillsynsinstanser. Advokater och präster däremot regleras enbart av de anställdas egna förbund. Vad detta nu spelar för roll när det gäller kriminalitet.
När blev en svensk utbildning, examen eller en yrkestitel en garanti för att någon inte skall begå ett brott eller pyssla med oegentligheter? Om jag inte minns fel så har jag hört talas om skumma affärer både från advokater och präster. Eller har jag drömt?
Förstå mig rätt. Jag tycker inte att advokater och präster skall buggas. Jag är kritisk mot buggningsförslaget.
Det är även läkarförbundets Catarina Andersson Forsman som särskilt reagerar på uttalandet kring invandrade läkare:
I Sverige finns tusentals svenska läkare utbildade utomlands. Vi tycker att det är både okunnigt och fördomsfullt. Det är anmärkningsvärt att ministern uttrycker en sådan här rädsla med anledning av att man ansvarar för integrationspolitiken på hans eget departement
Bodström är inte den som är den, givetvis har han ett svar även på denna kritik och låter meddela:
Det är inte fråga om att börja bugga läkarmottagningar, utan om att tillåta buggning om läkarmottagningen används för att till exempel sälja heroin i stor skala. Den här möjligheten ska bara användas om läkaren själv begår en massa grova brott och missbrukar läkarlegitimationen.
Lägg märke till det kursiva. Vad är detta för en hypotetisk pedagogik, exemplifiering och argumentation? Skall man skratta eller gråta?
Jag blir i vart fall inte övertygad.
Samtliga citat är hämtade från DN.
February 10th, 2006 at 22:12
[...] Jag ser att andra bloggare också har reagerat på Bodströms dumheter: Magnus tankar, Suburbia, Beta Alfa 2, Mathias Klang Wrote, Sakernas tillstånd [...]
February 15th, 2006 at 17:47
[...] Förutom läkarmottagningar fyllda av invandrade läkare som säljer heroin så menar han att även medieredaktioner skall kunna buggas då “en tidning är så lätt att starta” och de kan dessutom vara täckmantlar för bordellverksamhet. Det innebär enligt ministern en risk för att redaktioner blir täckmantel för bordeller, alltså att bordellen kallar sig för redaktion för att slippa buggning. [...]